Himlen har tagit tillbaka en ängel

Jag blir alltid så känslig framåt midnatt. Sitter här i min säng och tanken kom till mig att jag faktiskt vill dela med mig av vad jag upplevt den senaste månaden. Jag brukar aldrig vara särskilt privat här på bloggen och trodde aldrig att jag skulle sitta här och skriva av mig. Men nu gör jag det för jag vill tro att det kommer kännas aningen bättre efter att jag satt ord på alla smärtande tankar som tynger mig. Jag har hintat lite här på bloggen om att jag inte mått så bra den senaste tiden. Trots detta har jag ändå, utåt, försökt vara den person jag vill vara och den person som jag vill att alla ska uppleva mig som. Det är mycket troligt att de som inte är mina närmsta inte ens har noterat någon skillnad. För hur lätt är det att förstå när inget visats utåt. Jag ler och skrattar, men bakom det ljusa finns ett mörker. En tung och tärande tomhet ekar i mitt bröst. Jag har under den här månaden fått erfara en ny känsla. Sorg.
 
Jag har aldrig förut mist någon jag älskar och jag har aldrig förut kunnat föreställa mig hur det skulle kännas. En förebild som alltid funnits där finns inte kvar. Aldrig har jag känt mig så hjälplös.Visst har jag innan gråtit tills det inte fanns någon gråt kvar och visst har jag innan trott att jag aldrig kommer kunna bli lycklig igen. Men det här är något annat. Det finns en betydelsefull detalj som skiljer sig. Skillnaden är att allt annat i slutet har löst sig och jag har i många fall tittat tillbaka och skrattat. Det finns alltid en lösning. Men det här, det går inte att lösa. Ingen kan väcka min mormor till liv igen.
 
När mina vänner drabbats av något svårt försöker jag alltid vara den som lyssnar och förklarar att tiden läker alla sår. Nu upprepar jag dessa ord gång på gång för mig själv och hoppas att det jag alltid förespråkat och trott på faktiskt stämmer. Men just nu känns det så långt borta och man fortsätter förneka det som hänt. Fortsätter tänka och tillslut tro på att hon är där hemma med morfar vid sin sida. Fortsätter tänka att sjuttiosju är ingen ålder, och fortsätter tänka att ingen dör i cancer.
 
Mitt i sorgen och mörkret som omgivit oss skiner en liten strimma ljus, genom att tänka att hon lever kvar inom oss alla. En liten del av henne finns bevarad i mig och den kommer jag bära med mig med stolthet i resten av mitt liv.
 
Jag vet att det är svårt att hitta tiden. Jag vet det. Jag håller själv huvudet precis över vattenytan just nu men snälla försök ändå. Försök hitta tiden till att umgås med dem du älskar och framförallt - berätta för dem vad de betyder för dig för en dag finns de inte kvar hos oss längre. Och när de väl är borta finns ingen andra chans. Vi får bara en chans att leva och det är nu.
 
Jag älskar och kommer föralltid att älska dig mormor. Jag önskar att du var här med oss.♥

Media, Musik & Litteratur | | En kommentar |

Canazei

Som ni säkert minns så var vi ju ett gäng i Canazei och åkte skidor i vintras. I vilket fall som helst så hade vi en GoPro med oss och filmade en hel del. Detta har Elias nu redigerat ihop till en film som jag delar med mig av ovan! Välj 1080 på kugghjulet längst ner till höger för bästa kvalité och take a look på denna härlighet. Kolla efter en tjej i vita skidbyxor och svart jacka om ni undrar vem jag är ;)

Dolomiterna 2016, Videos | | Kommentera |

plugghelg

På Condeco i Växjö //
 
Hej, har ni saknat mig? Då var det helg igen, men knappt ens glad över det.. Och ni ba wtf men den här helgen är en hemsk plugghelg så det är inte kul alls att vara ledig. Men efter nästa vecka kan jag ändå säga att skolan är i princip över. Har man klarat det hittills så går det att hålla ut en vecka till. Så ja, då har ni redan svaret på vad jag hade tänkt göra idag, men nu ska jag först ut och springa så att jag får lite energi.
 
Förra helgen var också kind of a plugghelg, men jag gjorde några kul saker iaf. På lördagen tog jag och Annie en tripp till Växjö. Väldigt mys var det och jag hittade faktiskt en hel del grejer. Sen hade jag, Elias, Vilma och Oscar rumsreunion på kvällen vilket är en kul grej vi har kommit på. Vi såg Django Unchained, väldigt bra film men på gränsen till för lång.

Livet genom min iPhone | | Kommentera |